Tråkiga jobb del 2
Skylthållare
Dagens modetips
Dra upp byxorna så högt du kan. Helst ska de sitta 1 decimeter över naveln. Det kan tillen början kännas obekvämt men du kommer att se elegant ut. Jag skall ha det ikväll och jag kommer att vara stiligast på stället, oavsett vart kvällen bär av.
The Zodiac Sessions???
Det var tänkt att jag och Allan skulle åka och se andra delar av Irland den här helgen men de planerna sket sig. Allan fick inte åka iväg någonstans eftersom hans fru inte litade på honom. Vette fan hur hon tänkte där med tanke på att hon är i London och han fortfarande i Dublin. Istället drog vi ut med några av hans polare. Kvällen började på Hard Rock Café där vi njöt av öl och musik från lokala artister som uppträdde. Vissa var bra, andra inte. Det hela slutade med att jag köpte cd:n nedan från en av grupperna som uppträdde.
Jag är osäker på varför jag köpte den här cd:n. Var det för att musiken var bra eller var det för att sångerskan kollade in mig när hon inte blundade under sitt uppträdande. I vilket fall som helst ser jag köpet som min goda gärning för dagen. Som ett steg till att bli en ännu bättre människa har jag börjat göra det varje dag. Att göra något gott varje dag är kanske att sikta lite högt, men jag kommer att vara min egen domare. Vad som kommer anses som en god gärning kommer därför inte att vara en objektiv bedömning.
Kvällen fortsatte med att vi gick vidare till en klubb där det olyckligtvis bara spelades techno. Efter att ha betalat 15 euro för att komma in var det bara att acceptera. Vi var helt enkelt för snåla för att gå till något annat ställe. På grund av för många öl och drinkar så är minnet härifrån mycket suddigt. Men bilder av arga polska brudar poppar upp i skallen. Jag undrar vad som hände. Jag har inget blåöga så det kan inte ha varit jag. Nu ska jag lyssna på vad det var för skit jag köpte innan jag gör mig klar för dagens goda gärning, att sponsra en restaurang som serverar mexikansk mat och dricka öl som ligger i tunnor och väntar på att få drickas.
Cheers
Jag är osäker på varför jag köpte den här cd:n. Var det för att musiken var bra eller var det för att sångerskan kollade in mig när hon inte blundade under sitt uppträdande. I vilket fall som helst ser jag köpet som min goda gärning för dagen. Som ett steg till att bli en ännu bättre människa har jag börjat göra det varje dag. Att göra något gott varje dag är kanske att sikta lite högt, men jag kommer att vara min egen domare. Vad som kommer anses som en god gärning kommer därför inte att vara en objektiv bedömning.
Kvällen fortsatte med att vi gick vidare till en klubb där det olyckligtvis bara spelades techno. Efter att ha betalat 15 euro för att komma in var det bara att acceptera. Vi var helt enkelt för snåla för att gå till något annat ställe. På grund av för många öl och drinkar så är minnet härifrån mycket suddigt. Men bilder av arga polska brudar poppar upp i skallen. Jag undrar vad som hände. Jag har inget blåöga så det kan inte ha varit jag. Nu ska jag lyssna på vad det var för skit jag köpte innan jag gör mig klar för dagens goda gärning, att sponsra en restaurang som serverar mexikansk mat och dricka öl som ligger i tunnor och väntar på att få drickas.
Cheers
Carola eller Klüft, vem är äckligast?
Som en del av mina dagliga rutiner skummade jag igenom aftonbladet imorse innan jag satte igång med arbetet. Oturligt nog stötte jag på en bild på Carola tillsammans med Carolina Klüft. Jag kände genast hur frukosten, som jag inte hade fått i mig, höll på att komma upp och jag fick en obehaglig smak i munnen. Det finns ytterst få personer som gör mig mer illåmaende än dessa två. Nu tänker ni säkert: men Ilir de här två är ju nationalhjältar och har gjort mycket för Sverige! Det må vara att de internationellt sett har gett Sverige en positiv bild men de är inga hjältar. Tjock Steffe har också gett Sverige en positiv bild. Och Stålmannen ar en hjälte, inte Carola och Klüft.
Anledningen till att dessa två nötter stör mig lika mycket som ett dubbelavsnitt av Sex and the City beror på att allt de säger och gör går emot all logik som en normalintelligent människa besitter. Även apor är ibland mer logiska. Jag menar nu inte att de är genier, snarare tvärtom. Hycklaren Carolina Klüft envisas alltid med att hon tävlar i fridrott för att det ar roligt och att det spelar mindre roll om hon vinner eller ej. Det är lika sant som att jag aldrig orkar äta upp en hel pizza. Hade hon gjort det för att det var roligt skulle hon inte hålla på i den nivå hon gör utan en mycket lägre där all den "roliga" försäsongsträningen är mindre viktig. För det är jätteroligt att försäsongsträna. Om ni har missat det så skadade hon sig nyligt och gick gråtandes ut från stadion. Det var inte för att hon var ledsen. Det var glädjetårar för att hon nu har flera månaders av jävligt rolig rehabiliteringsträning att se fram emot. Det är jättekul med rehab.Tyvärr får svenska folket vänta med att se hennes graciösa segergester ett tag till.
Då har vi kommit till pucko nummer två. Det äckliga med Carola är allt hon står för. Jag förstår männikor som behöver ha någonting att tro på och därför söker svar i religionen som ett sista hopp. Men jag hatar alla patologiskt religiösa människor utan någon tolerans för annat utanför deras tro. Carola är en av dem och enda skillnaden mellan henne och Bin Ladin är att hon inte gjort verklighet av sina planer på att skada de trolösa. Men hennes största fiende verkar vara homosexuella. Om hon fick välja skulle hon omvandla alla homo:s till hetro:s?med hjälp av tortyr kyrkan använde förr i tiden förstås. Jag snackar inte om timtals predikan utan riktig tortyr. Man skall inte ge upp ett vinnande koncept.
För er som är intresserade av schlager, och den själlösa musik som genren bygger kring, rekommenderar jag Irlands bidrag. En jävla docka som skall föreställa en kalkon. Har inte hört låten men den skall visst vara ett hån mot hela systemet kring röstningen i tävlingen. Om Carola kan vinna skiten borde Dustin the Turkey också kunna göra det.
Cheers
Anledningen till att dessa två nötter stör mig lika mycket som ett dubbelavsnitt av Sex and the City beror på att allt de säger och gör går emot all logik som en normalintelligent människa besitter. Även apor är ibland mer logiska. Jag menar nu inte att de är genier, snarare tvärtom. Hycklaren Carolina Klüft envisas alltid med att hon tävlar i fridrott för att det ar roligt och att det spelar mindre roll om hon vinner eller ej. Det är lika sant som att jag aldrig orkar äta upp en hel pizza. Hade hon gjort det för att det var roligt skulle hon inte hålla på i den nivå hon gör utan en mycket lägre där all den "roliga" försäsongsträningen är mindre viktig. För det är jätteroligt att försäsongsträna. Om ni har missat det så skadade hon sig nyligt och gick gråtandes ut från stadion. Det var inte för att hon var ledsen. Det var glädjetårar för att hon nu har flera månaders av jävligt rolig rehabiliteringsträning att se fram emot. Det är jättekul med rehab.Tyvärr får svenska folket vänta med att se hennes graciösa segergester ett tag till.
Då har vi kommit till pucko nummer två. Det äckliga med Carola är allt hon står för. Jag förstår männikor som behöver ha någonting att tro på och därför söker svar i religionen som ett sista hopp. Men jag hatar alla patologiskt religiösa människor utan någon tolerans för annat utanför deras tro. Carola är en av dem och enda skillnaden mellan henne och Bin Ladin är att hon inte gjort verklighet av sina planer på att skada de trolösa. Men hennes största fiende verkar vara homosexuella. Om hon fick välja skulle hon omvandla alla homo:s till hetro:s?med hjälp av tortyr kyrkan använde förr i tiden förstås. Jag snackar inte om timtals predikan utan riktig tortyr. Man skall inte ge upp ett vinnande koncept.
För er som är intresserade av schlager, och den själlösa musik som genren bygger kring, rekommenderar jag Irlands bidrag. En jävla docka som skall föreställa en kalkon. Har inte hört låten men den skall visst vara ett hån mot hela systemet kring röstningen i tävlingen. Om Carola kan vinna skiten borde Dustin the Turkey också kunna göra det.
Cheers
Citat fran min favoritfilosof
My young son asked me what happens after we die. I told him we get buried under a bunch of dirt and worms eat our bodies. I guess I should have told him the truth - that most of us go to Hell and burn eternally - but I didn't want to upset him.
- Jack Handey
- Jack Handey
Det ar inte alltid kul
Jag har under senare tid fatt pa mig att skriva en del dokument runt ett utvecklingsprojekt som jag trillat med pa. Det ar fa saker som ar sa trakigt som att skriva i olika dokument. Du maste jaga olika personer med information som ar nodvandig for dokumentet och vara allmant jobbig. Under dessa stunder sa tanker jag pa alla andra jobb som ar sa grymt mycket trakigare. Ta till exempel Brian som ansvarar for hela dokumentet som jag haller pa med just nu. Jag ska endast bidra med 3 delar av det 44 sidor langa dokumentet. Men Brian har till uppgift att se till att alla gor sin del och sen utvardera skiten innan det hela godkanns. Jag vill inte vara Brian.
Jag vill inte heller kora buss och fastna i samma bilko vid samma tid dag in och dag ut. Varje dag nar jag gar hem fran jobbet ar det en lang bilko vid stationen dar jag brukar stiga pa. Dar ser jag ocksa alltid samma gubbe korandes pa en mindre buss. Han ser lika olycklig ut varje gang. Det var inte det har han hade tankt sig i sin ungdom. Var kom alla bilar ifran???
Det finns forstas en rad olika jobb som ar grymt trakiga. Ett annat av dem maste vara killen som sitter i kylskapet och tander lampan varje gang nagon oppnar kylskapsdorren. Hur far man ett sant jobb? Kallt maste det vara ocksa.
Vad ar ditt favorit trakjobb?
Alla hjartans dag
Om ni missat det sa var det alla hjartans dag igar. For oss singlar ar detta som vilken annan dag som helst men for de som har en partner ar det dagen da de ska bevisa sin karlek till sin andra halft. Nagonting som hos manga innebar helt andra rutiner an vad de ar vana vid, en miserabel vardag med hopp om att nagonting mer spannade skall dyka upp. Nu vet jag inte historien bakom denna dag, och jag ar alldeles for lat for att kolla upp den, aven om den ar en wikipediasokning ifran, men hela grejen kanns lite patvingat. Om detta ar enda dagen, forutom fodelsedagar och speciella hogtider, som du visar uppskattning till din partner ar chansen stor att du egentligen inte alskar din partner och borde byta upp/ner dig.
Under min alla hjartans dag visade jag uppskattning till soulmusiken, precis som jag gor alla andra dagar. Musik som fyller en med en harmonisk kansla och hjalper dig att fly fran trakiga uppgifter som ett High Level dokument.
Var det du??
Ett nytt fenomen har dykt upp sedan folk slutade röka på krogen. Helt plötsligt är det en massa folk som går omkring och fiser hela tiden. Jag blir lika irriterad varje gång eftersom det alltid kommer så plötsligt, nästan som ett knytnävslag. Jag tror på allvar att det finns personer som går och håller sig från att skita hela veckan bara för att gå ut på krogen och fisa på dansgolvet, medans de skrattar inombords såklart. Det lustiga med det här fenomenet är att man sällan misstänker någon tjej, men alltid den där dyngfulla killen med som står och snackar med högtalaren. Men från och med nu kommer jag alltid att misstänka tjejen som står närmast mig. Jag kommer att titta på dem med en min full i avsmak och rynka på näsan. Det kanske lär dem från att fisa på krogen.
Vad betyder det?
Det är lite ironiskt att fettisdagen inföll samma dag som jag fyllde år.
Fredagskvällen i bilder
Norrlännigar i ett främmande land.
I Dublin finns Stock bara runt hörnet.
Två uttråkade asiater. De borde börja spela schack.
Efter att ha insett att vi inte riktigt gillar "Stå Och Titta På DJ:n Spela Techno"-branschen bestämde vi oss för att testa nästa hak.
Ett till exempel på att vi inte passade in i Technokulturen. Men Lars Winnerbäck hade åkt fram i tiden och hookat upp med den här power rangern. Kön ännu oklart.
Lite mer norrlandskänsla här. 80 % killar och 19 % brudar. 1% hermafroditer.
Guy love!
Smoooooth. Mogen blick i taket.
197 cm biff. Jag får en harmonisk känsla av denna bild.
I Dublin finns Stock bara runt hörnet.
Två uttråkade asiater. De borde börja spela schack.
Efter att ha insett att vi inte riktigt gillar "Stå Och Titta På DJ:n Spela Techno"-branschen bestämde vi oss för att testa nästa hak.
Ett till exempel på att vi inte passade in i Technokulturen. Men Lars Winnerbäck hade åkt fram i tiden och hookat upp med den här power rangern. Kön ännu oklart.
Lite mer norrlandskänsla här. 80 % killar och 19 % brudar. 1% hermafroditer.
Guy love!
Smoooooth. Mogen blick i taket.
197 cm biff. Jag får en harmonisk känsla av denna bild.
Krogrunda i Dublin
Idag kom Smartin på besök vilket är mycket trevligt. Han är så lång att han känner inte skitlukten som vi andra korta människor gör när vi går så nära marken.
Med min ringa erfarenhet av utelivet här så blev det besök på fyra olika ställen i strävan efter en bra krog/klubb att festa på. Vad folk tycker är roligt skiljer sig väldigt mycket, det fick vi erfara idag. Vi försökte fråga oss runt till ett bra ställe men alla pekade åt olika håll. Vi kände oss som de dumma turister vi är. Mer om kvällen kommer imorgon då jag lagt upp lite bilder som vi tagit unde dagens äventyr. Vad som väntar är asiater i rutiga brallor och technobrudar som ser ut som Power Rangers.
I övrigt känner jag att jag är på väg mot ett beroende av vissa bloggar. Jag har några kollegor som också bloggar och som dessutom skriver väldigt underhållande. Det är en lika stor besvikelse varje gång de inte uppdaterat med nya inlägg. Vilka bloggar dessa är ser ni på länkarna.
Uppdatera!!!
Med min ringa erfarenhet av utelivet här så blev det besök på fyra olika ställen i strävan efter en bra krog/klubb att festa på. Vad folk tycker är roligt skiljer sig väldigt mycket, det fick vi erfara idag. Vi försökte fråga oss runt till ett bra ställe men alla pekade åt olika håll. Vi kände oss som de dumma turister vi är. Mer om kvällen kommer imorgon då jag lagt upp lite bilder som vi tagit unde dagens äventyr. Vad som väntar är asiater i rutiga brallor och technobrudar som ser ut som Power Rangers.
I övrigt känner jag att jag är på väg mot ett beroende av vissa bloggar. Jag har några kollegor som också bloggar och som dessutom skriver väldigt underhållande. Det är en lika stor besvikelse varje gång de inte uppdaterat med nya inlägg. Vilka bloggar dessa är ser ni på länkarna.
Uppdatera!!!
Back to work...
Efter en riktigt bra helg i Stockholm är det dags att komma tillbaka till verkligheten. Nästa gång ska jag vänta till måndagen med att resa tillbaka till Dublin. Det är helt enkelt inte kul att åka flyg när man är bakis, någonting som jag återkommer till strax. Men först helgen.
I fredags flög jag till Stockholm för att hälsa på lite familj och vänner. Jag kom fram ganska sent och tog taxi hem. Under taxiresan lyckades jag övertala taxichaffisen att vänta på mig när jag lämnar väskan hemma och skjutsa mig vidare in till city. För bara en en hundring...svart. Men under resans gång, medans han berättade om sitt liv, väcktes en sympati för stackaren så han fick 140 kr istället.
När jag kom fram till krogen där två kompisar väntade blev jag medveten om att jag, med endast två öl i mig, låg långt efter med drickandet. Båda såg ut som att de hade fallit i whiskeygrytan när de var små (jämför med Obelix, gott folk). Baren blev därför det första målet inne på krogen. Efter en sambuca och en öl kändes det lite bättre och minglandet kunde börja och hålla i sig i tjugo minuter. För just när jag håller på och snackar med en tjej (det är sant, jag snackade med en tjej och hon tog i min arm) ser jag att en vakt tar tag i en av polarnas arm. Det var bara att förebereda sig på att gå ut. I jakten på nya ställen att gå till, hann vi förbi McDonalds och lyckades få med oss en bricka ut. Hur det gick till kan bara Putte förklara.
Under lördagen träffade jag syster, Lasse och deras dotter Delina. Alltid lika kul att hänga med dem. Tyvärr så hade de saker att göra, men jag fick se Delinas söta leende ett tag iaf. Resten av dagen gick åt att håna mina bakfulla kompisar och berätta hur besviken jag var på dem, för det var jag.
Lördagen fortsatte med fest där ytterligare en kompis sen gammalt och två kompisar från jobbet anslöt sig till gruppen. Efter många öl på ett förhak var det dags att gå vidare. Men som det oftast blir när man är omringad av ett gott sällskap, så blir man alldeles för full. Inte för full så att man börjar gå in i väggar men lagomt för full så att det inte ska gå bra med brudarna. Det finns en gräns som man inte får passera om man vill charma upp någon tjej och jag hade passerat den för längesen.
Under söndagen blev det stressigt eftersom jag skulle hinna med flyget tillbaka till Dublin. Jag hann dock träffa Henrik och fick bevittna inspirationen till hans senaste inlägg. Mycket intressant eftersom jag ofta funderat var andra hämtar inspiration ifrån. På flyget ville jag bara sova och njuta av min bakfylla, men det fungerade inte. Killen som satt bredvid mig hade bestämt sig för att vara social och det fanns inget som stoppade honom. Varken ljudet från flygplansmotorn eller den gråtande ungen som satt på vänster sida av mittgången. Sen har vi flygvärdinnorna som verkligen kan förstöra en bra bakfylla.
I fredags flög jag till Stockholm för att hälsa på lite familj och vänner. Jag kom fram ganska sent och tog taxi hem. Under taxiresan lyckades jag övertala taxichaffisen att vänta på mig när jag lämnar väskan hemma och skjutsa mig vidare in till city. För bara en en hundring...svart. Men under resans gång, medans han berättade om sitt liv, väcktes en sympati för stackaren så han fick 140 kr istället.
När jag kom fram till krogen där två kompisar väntade blev jag medveten om att jag, med endast två öl i mig, låg långt efter med drickandet. Båda såg ut som att de hade fallit i whiskeygrytan när de var små (jämför med Obelix, gott folk). Baren blev därför det första målet inne på krogen. Efter en sambuca och en öl kändes det lite bättre och minglandet kunde börja och hålla i sig i tjugo minuter. För just när jag håller på och snackar med en tjej (det är sant, jag snackade med en tjej och hon tog i min arm) ser jag att en vakt tar tag i en av polarnas arm. Det var bara att förebereda sig på att gå ut. I jakten på nya ställen att gå till, hann vi förbi McDonalds och lyckades få med oss en bricka ut. Hur det gick till kan bara Putte förklara.
Under lördagen träffade jag syster, Lasse och deras dotter Delina. Alltid lika kul att hänga med dem. Tyvärr så hade de saker att göra, men jag fick se Delinas söta leende ett tag iaf. Resten av dagen gick åt att håna mina bakfulla kompisar och berätta hur besviken jag var på dem, för det var jag.
Lördagen fortsatte med fest där ytterligare en kompis sen gammalt och två kompisar från jobbet anslöt sig till gruppen. Efter många öl på ett förhak var det dags att gå vidare. Men som det oftast blir när man är omringad av ett gott sällskap, så blir man alldeles för full. Inte för full så att man börjar gå in i väggar men lagomt för full så att det inte ska gå bra med brudarna. Det finns en gräns som man inte får passera om man vill charma upp någon tjej och jag hade passerat den för längesen.
Under söndagen blev det stressigt eftersom jag skulle hinna med flyget tillbaka till Dublin. Jag hann dock träffa Henrik och fick bevittna inspirationen till hans senaste inlägg. Mycket intressant eftersom jag ofta funderat var andra hämtar inspiration ifrån. På flyget ville jag bara sova och njuta av min bakfylla, men det fungerade inte. Killen som satt bredvid mig hade bestämt sig för att vara social och det fanns inget som stoppade honom. Varken ljudet från flygplansmotorn eller den gråtande ungen som satt på vänster sida av mittgången. Sen har vi flygvärdinnorna som verkligen kan förstöra en bra bakfylla.
Deep thought by Jack Handey
"One day one of my little nephews came up to me and asked if the equator was a real line that went around the Earth, or just an imaginary one. I had to laugh. Laugh and laugh. Because I didn't know, and I thought that maybe by laughing he would forget what he had asked me."
Idag önskade jag att jag kunde göra samma sak.
Idag önskade jag att jag kunde göra samma sak.
När fantasin kan bli verklighet
Jag vet att det är många som säger att man skall låta fantasier förbli fantasier eftersom resultatet sällan är det man förväntat sig. Dessutom kan de leda till komplikationer och att någon blir sårad. Men när fantasin är så nära verkligheten känns det som att jag kommer att falla dit för frestelsen.
Sjuk helg
Med sjuk helg menar jag inte en av de där helgarna då man vaknar upp under en bro med en halvdvärg bredvid sig och inser att man har varit den som tagit emot. Det jag menar är att jag fick en jävla förkylning som tog knäcken på mig i fredags. Det började med att jag var snorig och nös var sjunde minut på morgonen. Men senare under dagen blev jag riktigt dålig och funderade på allvar om jag skulle ta taxi hem från jobbet. Så blev inte fallet, jag kämpade istället hem med pendeltåget och gick de nödvändiga sträckorna till och från stationerna. Väl hemma var det bara att göra sig bekväm på soffan framför tv:n.
Som tur är så har jag ca 50 tv-kanaler vilket gör att underhållning inte är långt borta. Det är dock vissa program som är väldigt underliga här. Bland annat så finns det en musikkanal som under vissa tider på dygnet har en tolk som översätter låtexterna så att även döva kan hänga med i låten. Det är alltså en person som står och gestikulerar i takt med musiken. För mig känns det svårt att förstå vad döva skulle få ut av det. Speciellt när en 50 Cent låt spelades och tolken fortsatte att översätta när Fifty skröt om sina "bitches and hoes".
Sen är det alla underliga dokumentärer som ibland känns typiskt brittiskt. Ett av dem handlade om en kille i trettioårs åldern som fortfarande var oskuld och gärna ville bli av med den. Det tragiska med den här killen var att han led av extremt lågt självförtroende efter år av mobbing i hans yngre år. Han var även väldigt asocial vilket gör hela dejtingprocessen ännu svårare. Men istället för att betala en resa till Amsterdam så att killen kan besöka Red Light District eller något liknande, så skickade de honom till en ~60 årig kvinna som skulle undervisa honom i hela dejtingproceduren samt den kvinnliga anatomin. Det bizarra här är att den ~60 åriga kvinnan verkligen VISADE den kvinnliga anatomin. Även om det inte är ofta så kan man ibland vara tacksam för reklamavbrott.
Nä, det var inte de brittiska dokumentärerna eller musikvideorna som påskyndande healingprocessen. Det var istället en blandning av alvedon och säsong 6 av Scrubs. Finns det någon bättre "feel good" serie där ute så vill jag gärna bli upplyst om det.
Vi hörs, sick bastards
Som tur är så har jag ca 50 tv-kanaler vilket gör att underhållning inte är långt borta. Det är dock vissa program som är väldigt underliga här. Bland annat så finns det en musikkanal som under vissa tider på dygnet har en tolk som översätter låtexterna så att även döva kan hänga med i låten. Det är alltså en person som står och gestikulerar i takt med musiken. För mig känns det svårt att förstå vad döva skulle få ut av det. Speciellt när en 50 Cent låt spelades och tolken fortsatte att översätta när Fifty skröt om sina "bitches and hoes".
Sen är det alla underliga dokumentärer som ibland känns typiskt brittiskt. Ett av dem handlade om en kille i trettioårs åldern som fortfarande var oskuld och gärna ville bli av med den. Det tragiska med den här killen var att han led av extremt lågt självförtroende efter år av mobbing i hans yngre år. Han var även väldigt asocial vilket gör hela dejtingprocessen ännu svårare. Men istället för att betala en resa till Amsterdam så att killen kan besöka Red Light District eller något liknande, så skickade de honom till en ~60 årig kvinna som skulle undervisa honom i hela dejtingproceduren samt den kvinnliga anatomin. Det bizarra här är att den ~60 åriga kvinnan verkligen VISADE den kvinnliga anatomin. Även om det inte är ofta så kan man ibland vara tacksam för reklamavbrott.
Nä, det var inte de brittiska dokumentärerna eller musikvideorna som påskyndande healingprocessen. Det var istället en blandning av alvedon och säsong 6 av Scrubs. Finns det någon bättre "feel good" serie där ute så vill jag gärna bli upplyst om det.
Vi hörs, sick bastards
Citat...
I think employee of the month is a good example of when you can be a winner and a loser at the same time.
Comeback...
Nu var det ett tag sen det kom ett inlagg pa den har bloggen. Far skylla pa bristen pa tid och inspiration mixat med lathet och de hoga kraven som har stallts pa mig. Vad ar det da som har hant sedan sist? Mellan mina forsok att lura Allan att mitt andranamn ar Butch, sa har det varit mycket jobb. Har aven insett att hotellivet har sina begransningar pa hur roligt man kan ha, speciellt hotellet jag bodde pa. Kom pa mig sjalv en dag med att sitta o gora grimaser for mig sjalv. Haller jag pa att bli sjuk...eller sjukare? Nej da, igar fick jag flytta in i en lagenhet som ar valdigt frasch och som ligger i ett bra lage. Helt plotsligt blev vardagen lite roligare. Detta innebar att just DU kan komma och halsa pa nar du vill, jag bjuder pa te och skones (om det nu stavas sa).
For ovrigt sa vantar jag fortfarande pa ett samtal om ett tjejparty. Mycket spannande, far hoppas att det kommer snart. Mina planer ar att infiltrera den ljusa sidan som jag vet sa lite om.
XOXO
For ovrigt sa vantar jag fortfarande pa ett samtal om ett tjejparty. Mycket spannande, far hoppas att det kommer snart. Mina planer ar att infiltrera den ljusa sidan som jag vet sa lite om.
XOXO
Flygvärdinnor...
Efter att ha flygit en hel del under detta år så har jag insett en sak, jag gillar inte riktigt flygvärdinnor eller att flyga. Det finns många anledningar till det men jag skall bara nämna några av dem. Obs. detta är ingen lista så ni får gradera punkterna efter egna erfarenheter.
God Jul
- Kommer ni ihåg när flyvärdinnor brukade vara snygga? Inte?? Tänkte väl det. Det är för att de människor som fick uppleva snygga flygvärdinnor antingen är väldigt gamla eller döda nu. Dagens kvinnliga flygvärdinnor är i femtioårsåldern och har alldeles för mycket röd läppstift. En röd färg som till och med ryska kvinnor hade reagerat på.
- Idag har en ny våg av individer penetrerat arbetsmarknaden för flyvärdinnor. Just det, jag snackar om de "manliga" (oftast feminina) flygvärdinnorna...eller säger man flygvärdar? De är ofta supertrevliga, så trevliga att man börjar misstänka saker. De vet någonting som jag inte vet och jag skall ta reda på vad det är. Det är vid såna situationer de negativa effekterna av en mer jämställd arbetsmarknad börjar märkas. De jävlarna har säkert också bättre betalt än kvinnorna. Det är även alltid en lika stor besvikelse när man åker med ett flyg och märker att 80% av flygvärdinnorna är män, de andra 20% tillhör kategorin ovan. En besvikelse som närmast kan jämföras med de gånger en sköterska skall byta kateter på en och det visar sig att ens favoritsköterska är sjuk. In kommer istället Sebastian och skall hjälpa till med bytet.
- Flygvärdinnor förutsätter oftast att man är halvt förståndshandikappad (detta kanske bara gäller mig). Har ni märkt att flygvärdinnorna alltid vill ta en titt på ens boardingcard när man stiger in i ett flyplan. Sen börjar de instruera dig om var din plats är i den djungel eller labyrint som flygplan ofta brukar vara. Tack snälla flyvärdinna! Hade du inte instruerat mig så hade jag satt mig på golvet i mittgången eller med piloterna och tryckt på alla knappar. Efterbliven som jag är.
- Det nedlåtande leendet flyvärdinnor alltid har på läpparna.
- Spelar ingen roll var, när eller hur länge du skall flyga. Det finns alltid minst en medpassagerare i närheten av dig som du stör dig på. Ibland kan de vara så unga som två år. Är det någonting som verkligen kan ta knäcken på en så är det gråtande barn. Ge dem lite whiskey...eller varför inte fälla ner munstyckena och ge dem lite syrgas så att de lugnar ner sig. Man måste tänka på sina medmänniskor.
- Är det inte gråtande barn så är det den överviktiga kvinnan bredvid dig som tagit båda vilostöden för armbågarna. Sen sitter hon och fiser under hela resan och försöker dölja det genom att låtsas hosta så att man inte skall höra att det verkligen är hon. Busted, kärringjävel.
God Jul
Konsultfest....
Eftersom vi inte var bjudna till Vodafones interna fest förra veckan så drog alll konsulter (som inte är IBM anställda heller) till med en fest. Vi skulle enligt beräkningarna vara 20 st men det dök bara upp sju, inklusive mig. Vi började på en pub som enligt Allan hade varit ett "whorehouse" en gång i tiden, lovande. Stället såg lite ut som en bordell från vilda västern. Inredningen och spiraltrapporna gav det intrycket iallafall, det var bara ett piano och ett pokerbord som saknades...och de lättklädda kvinnorna förstås. Efter ett antal öl och mycket fyllesnack som mestadels handlade om telecom eller olika tv-spel (nerd alert) så begav vi oss till ett annat ställe som mer liknade det man är van vid i Sverige. Dansgolv och blondiner med mycket cleavege. Där fanns också all IBM-folk som jobbar åt Vodafone. Vi teamde så klart upp med dem och fortsatte att dricka öl. Jag fick också tillfälle att bekanta mig med folk på avdelningen som jag bara hade nickat åt tidigare. Tyvärr så var inte alla karaktärer där vilket hade varit kul eftersom det är en del svar som jag skulle vilja få svar på, mestadels från en person. Mer om det kommer i nästa inlägg.
Som ni märker är inte det här inlägget hälften så roligt att läsa som tidigare inlägg. Det beror på att jag har fått i mig 8+ öl, vilket gör att detaljer uteblir. Kan dock säga att jag har blivit mer optimistisk till brudarna här i Dublin. Vet dock inte om det är någonting att lita på just nu. Orcher är snygga just nu. Speceillt den som vill äta benen på Merry & Pippin i första delen av sagan om ringen.
Vi hörs imorron, cheers.
Som ni märker är inte det här inlägget hälften så roligt att läsa som tidigare inlägg. Det beror på att jag har fått i mig 8+ öl, vilket gör att detaljer uteblir. Kan dock säga att jag har blivit mer optimistisk till brudarna här i Dublin. Vet dock inte om det är någonting att lita på just nu. Orcher är snygga just nu. Speceillt den som vill äta benen på Merry & Pippin i första delen av sagan om ringen.
Vi hörs imorron, cheers.
CRAZY FOOL!
Igår var jag in till stan för att känna av julstämningen här i Dublin. Morgonen började dock med en joggingtur som jag hade lovat mig själv. Jobbigt men skönt när man har gjort det, ni känner säkert igen känslan. Inne i stan var det fullt med folk överallt, som det kanske skall vara så här nära jul. Gatorna var även fyllda med musikanter och andra frusna själar som försökte tjäna en hacka på vad de tyckte var underhållning. Jag såg bla. en kille som hade målat sig helt brun och försökte föreställa en staty. Men stackarn såg ut att frysa så mycket. Jag kunde se det på hur hans snor hade tagit bort färgen under näsan och runt munnen. Nu såg han bara ut som en vanlig människa som halvt hade förvandlats till en staty. Misslyckat.
Det gick helt klart att känna en gnutta av julstämning i luften. Alla ingedienser fanns där. Julpyntningen mellan byggnader, tomtar, nissar, unga föräldrar med gråtande barn och bittra 30+ tjejer med fler påsar än de kan bära. Eftersom jag inte brukar handla förrän dagen före julafton så gick jag mest omkring och njöt av den harmoniska stämningen som kunde ha funnits. Jag köpte dock en t-shirt dels på grund av budskapet i den, men också för att den var hyffsat bllig (rea). På framsidan av den är det en bild på Mr. T och texten "CRAZY FOOL". Eftersom Mr. T är en av de få manliga killar kvar i denna metrosexuella värld vi lever i idag, kunde jag inte låta bli att köpa den.
Efter att ha sprungit in och ut ur diverse köpcenter så blev jag snart ganska uttråkad och begav mig tillbaks till hotellet. Jag hade fått en tillräckligt hög dos av feta gubbar och gröna dvärgar för en dag. Hemma på hotellet provade jag på min nyinköpta t-shirt och insåg att den satt ruggigt dåligt. Den måste ha blivit tillverkad av barn i något u-land. Ingen känsla för design. När jag stog där och kollade in mig i spegeln så kunde jag bara se och tänka en sak. CRAZY FOOL.
Cheers
Det gick helt klart att känna en gnutta av julstämning i luften. Alla ingedienser fanns där. Julpyntningen mellan byggnader, tomtar, nissar, unga föräldrar med gråtande barn och bittra 30+ tjejer med fler påsar än de kan bära. Eftersom jag inte brukar handla förrän dagen före julafton så gick jag mest omkring och njöt av den harmoniska stämningen som kunde ha funnits. Jag köpte dock en t-shirt dels på grund av budskapet i den, men också för att den var hyffsat bllig (rea). På framsidan av den är det en bild på Mr. T och texten "CRAZY FOOL". Eftersom Mr. T är en av de få manliga killar kvar i denna metrosexuella värld vi lever i idag, kunde jag inte låta bli att köpa den.
Efter att ha sprungit in och ut ur diverse köpcenter så blev jag snart ganska uttråkad och begav mig tillbaks till hotellet. Jag hade fått en tillräckligt hög dos av feta gubbar och gröna dvärgar för en dag. Hemma på hotellet provade jag på min nyinköpta t-shirt och insåg att den satt ruggigt dåligt. Den måste ha blivit tillverkad av barn i något u-land. Ingen känsla för design. När jag stog där och kollade in mig i spegeln så kunde jag bara se och tänka en sak. CRAZY FOOL.
Cheers
