It takes a big man to cry.

Det var tänkt att jag och Allan skulle åka och se andra delar av Irland den här helgen men de planerna sket sig. Allan fick inte åka iväg någonstans eftersom hans fru inte litade på honom. Vette fan hur hon tänkte där med tanke på att hon är i London och han fortfarande i Dublin. Istället drog vi ut med några av hans polare. Kvällen började på Hard Rock Café där vi njöt av öl och musik från lokala artister som uppträdde. Vissa var bra, andra inte. Det hela slutade med att jag köpte cd:n nedan från en av grupperna som uppträdde.



Jag är osäker på varför jag köpte den här cd:n. Var det för att musiken var bra eller var det för att sångerskan kollade in mig när hon inte blundade under sitt uppträdande. I vilket fall som helst ser jag köpet som min goda gärning för dagen. Som ett steg till att bli en ännu bättre människa har jag börjat göra det varje dag. Att göra något gott varje dag är kanske att sikta lite högt, men jag kommer att vara min egen domare. Vad som kommer anses som en god gärning kommer därför inte att vara en objektiv bedömning.

Kvällen fortsatte med att vi gick vidare till en klubb där det olyckligtvis bara spelades techno. Efter att ha betalat 15 euro för att komma in var det bara att acceptera. Vi var helt enkelt för snåla för att gå till något annat ställe. På grund av för många öl och drinkar så är minnet härifrån mycket suddigt. Men bilder av arga polska brudar poppar upp i skallen. Jag undrar vad som hände. Jag har inget blåöga så det kan inte ha varit jag. Nu ska jag lyssna på vad det var för skit jag köpte innan jag gör mig klar för dagens goda gärning, att sponsra en restaurang som serverar mexikansk mat och dricka öl som ligger i tunnor och väntar på att få drickas.

Cheers