It takes a big man to cry.

Igår var jag in till stan för att känna av julstämningen här i Dublin. Morgonen började dock med en joggingtur som jag hade lovat mig själv. Jobbigt men skönt när man har gjort det, ni känner säkert igen känslan.  Inne i stan var  det fullt med folk överallt, som det kanske skall vara så här nära jul. Gatorna var även fyllda med musikanter och andra frusna själar som försökte tjäna en hacka på vad de tyckte var underhållning. Jag såg bla. en kille som hade målat sig helt brun och försökte föreställa en staty. Men stackarn såg ut att frysa så mycket. Jag kunde se det på hur hans snor hade tagit bort färgen under näsan och runt munnen. Nu såg han bara ut som en vanlig människa som halvt hade förvandlats till en staty. Misslyckat.

Det gick helt klart att känna en gnutta av julstämning i luften. Alla ingedienser fanns där. Julpyntningen mellan byggnader, tomtar, nissar, unga föräldrar med gråtande barn och bittra 30+ tjejer med fler påsar än de kan bära. Eftersom jag inte brukar handla förrän dagen före julafton så gick jag mest omkring och njöt av den harmoniska stämningen som kunde ha funnits. Jag köpte dock en t-shirt dels på grund av budskapet i den, men också för att den var hyffsat bllig (rea). På framsidan av den är det en bild på Mr. T och texten "CRAZY FOOL". Eftersom Mr. T är en av de få manliga killar kvar i denna metrosexuella värld vi lever i idag, kunde jag inte låta bli att köpa den.

Efter att ha sprungit in och ut ur diverse köpcenter så blev jag snart ganska uttråkad och begav mig tillbaks till hotellet. Jag hade fått en tillräckligt hög dos av feta gubbar och gröna dvärgar för en dag. Hemma på hotellet provade jag på min nyinköpta t-shirt och insåg att den satt ruggigt dåligt. Den måste ha blivit tillverkad av barn i något u-land. Ingen känsla för design. När jag stog där och kollade in mig i spegeln så kunde jag bara se och tänka en sak. CRAZY FOOL.

Cheers