It takes a big man to cry.

Eftersom vi inte var bjudna till Vodafones interna fest förra veckan så drog alll konsulter (som inte är IBM anställda heller) till med en fest. Vi skulle enligt beräkningarna vara 20 st men det dök bara upp sju, inklusive mig. Vi började på en pub som enligt Allan hade varit ett "whorehouse" en gång i tiden, lovande. Stället såg lite ut som en bordell från vilda västern. Inredningen och spiraltrapporna gav det intrycket iallafall, det var bara ett piano och ett pokerbord som saknades...och de lättklädda kvinnorna förstås. Efter ett antal öl och mycket fyllesnack som mestadels handlade om telecom eller olika tv-spel (nerd alert) så begav vi oss till ett annat ställe som mer liknade det man är van vid i Sverige. Dansgolv och blondiner med mycket cleavege. Där fanns också all IBM-folk som jobbar åt Vodafone. Vi teamde så klart upp med dem och fortsatte att dricka öl. Jag fick också tillfälle att bekanta mig med folk på avdelningen som jag bara hade nickat åt tidigare. Tyvärr så var inte alla karaktärer där vilket hade varit kul eftersom det är en del svar som jag skulle vilja få svar på, mestadels från en person. Mer om det kommer i nästa inlägg.

Som ni märker är inte det här inlägget hälften så roligt att läsa som tidigare inlägg. Det beror på att jag har fått i mig 8+ öl, vilket gör att detaljer uteblir. Kan dock säga att jag har blivit mer optimistisk till brudarna här i Dublin. Vet dock inte om det är någonting att lita på just nu. Orcher är snygga just nu. Speceillt den som vill äta benen på Merry & Pippin i första delen av sagan om ringen.

Vi hörs imorron, cheers.