It takes a big man to cry.

Jag såg det här gamla paret när jag var på väg hem från tunnelbanan i förrgår. Trots att de såg ut att vara kring 70-års åldern och att de har minst 30 års äktenskap bakom sig höll de fortfarande hand. Det är det här som måste vara kärlek, tänkte jag för mig själv.

Om jag någon gång gifter mig vill jag gifta mig med en kvinna som denna. Då menar jag inte en kvinna som är 70år utan en kvinna som fortfarande älskar mig vid 70 års åldern. En kvinna som gärna tar höstpromenader med mig fast hennes höft säger ifrån. En kvinna som fortfarande vill hålla min hand, trots vetskapen om att jag kommit upp till en ålder där jag sällan hinner till toan utan att det hinner komma lite i kalsongerna först.