It takes a big man to cry.

• Kommer ni ihåg när flyvärdinnor brukade vara snygga? Inte?? Tänkte väl det. Det är för att de människor som fick uppleva snygga flygvärdinnor antingen är väldigt gamla eller döda nu. Dagens kvinnliga flygvärdinnor är i femtioårsåldern och har alldeles för mycket röd läppstift. En röd färg som till och med ryska kvinnor hade reagerat på.

• Idag har en ny våg av individer penetrerat arbetsmarknaden för flyvärdinnor. Just det, jag snackar om de "manliga" (oftast feminina) flygvärdinnorna...eller säger man flygvärdar? De är ofta supertrevliga, så trevliga att man börjar misstänka saker. De vet någonting som jag inte vet och jag skall ta reda på vad det är. Det är vid såna situationer de negativa effekterna av en mer jämställd arbetsmarknad börjar märkas. De jävlarna har säkert också bättre betalt än kvinnorna. Det är även alltid en lika stor besvikelse när man åker med ett flyg och märker att 80% av flygvärdinnorna är män, de andra 20% tillhör kategorin ovan. En besvikelse som närmast kan jämföras med de gånger en sköterska skall byta kateter på en och det visar sig att ens favoritsköterska är sjuk. In kommer istället Sebastian och skall hjälpa till med bytet.

• Flygvärdinnor förutsätter oftast att man är halvt förståndshandikappad (detta kanske bara gäller mig). Har ni märkt att flygvärdinnorna alltid vill ta en titt på ens boardingcard när man stiger in i ett flyplan. Sen börjar de instruera dig om var din plats är i den djungel eller labyrint som flygplan ofta brukar vara. Tack snälla flyvärdinna! Hade du inte instruerat mig så hade jag satt mig på golvet i mittgången eller med piloterna och tryckt på alla knappar. Efterbliven som jag är.

• Det nedlåtande leendet flyvärdinnor alltid har på läpparna.

• Spelar ingen roll var, när eller hur länge du skall flyga. Det finns alltid minst en medpassagerare i närheten av dig som du stör dig på. Ibland kan de vara så unga som två år. Är det någonting som verkligen kan ta knäcken på en så är det gråtande barn. Ge dem lite whiskey...eller varför inte fälla ner munstyckena och ge dem lite syrgas så att de lugnar ner sig. Man måste tänka på sina medmänniskor.

• Är det inte gråtande barn så är det den överviktiga kvinnan bredvid dig som tagit båda vilostöden för armbågarna. Sen sitter hon och fiser under hela resan och försöker dölja det genom att låtsas hosta så att man inte skall höra att det verkligen är hon. Busted, kärringjävel.

Igår fick jag äntligen testa lite barer här i Dublin. Planen var att jag skulle träffa en kompis från universitetet och bara ta någon öl. Men under dagen frågade Allan om jag var sugen på att ta en öl efter jobbet. Klart som fan. Även en tjej från avdelningen hakade på. Hon heter Nula (ett L och ett K där någonstans kan göra det till  ett pinsamt namn). Irland måste vara det land som verkligen missbrukar hela peak-off peak tänket. Baren som vi började på hade ett pris på ölen innan kl. 23:00, efter det höjde de priserna fram till kl. 24:00 föjlt av ännu en höjning efter midnatt. Har en bra idé om hur man skulle kunna sätta upp det i Abacus (Basset folket fattar).

Vi var alla hungriga och bestämde oss för att äta nåt så vi beställde en meny som hette något i stil med Combo (för 3-5 personer). När jag fick se maten trodde jag att jag hade dött och kommit till himlen. Dödsorsak: mest troligt en hjärtattack på grund av all fet mat. Måltiden bestog av ett stort fat med pommes, kycklingvingar, fiterad fisk, fiterat nånting annat och korv. Till det fick vi även 3 olika dressingar. Det var bara att hugga i. Fan, jag måste ut o jogga imorron.

Nula drog och byttes ut mot Sigge som jag inte träffat på över ett år. Hade nästan glömt vilken bra humor den killen har. Efter en öl på samma ställe drog vi vidare till en annan pub och teamade ihop med Allans polare. En sak som man måste vänja sig med här, och som jag tror att många i Sverige säkert inte är vana vid, är att man bjuder hela sällskapet på öl om det är så att man ska gå och beställa. Det tog därför inte lång tid innan folk började bjuda oss på öl. Bra folk dom här Irländarna. Efter några öl drog vi ner till nedre våningen där lokala band spelade på scen. Helt klart ok musik. Efter lite catching up bestämde vi (jag och Sigge) oss att kasta in handduken eftersom vi båda skulle jobba dagen efter. Vi tackade för oss och red ut mot solnedgången. Sigge mest troligt i en buss och jag i en tram lyssnandes på lite musik från min Ipod.

Cheers, Ey

Det känna så tomt utan Sten. Hur orkar man skriva en artikel om en jävla fisk? Eller ännu värre känna tomhet när fiskjäveln har dött? Ett tydligt tecken på att vissa har få bekymmer här i livet. Vad är nästa steg? Typ,  "jag har slutat duscha eftersom det kan innebära slutet för mitt navelludd Gunnar. Vi har upplevt så mycket här i livet tillsammans. Det skulle kännas tomt om Gunnar försvann ur mitt liv". Var Sten än är så är jag säker på att han har det mycket bättre än i denna värld.

Nu till ett riktigt problem. Säger man "i Irland" eller "på Irland"? Ex. "Brudarna är inte speciellt snygga i Irland" eller "brudarna är inte speciellt snygga på Irland". Vi diskuterade detta under en lunch innan jag åkte iväg men jag tror inte vi kom fram till något bra svar. Någon som har en bra förklaring?

Fo shizzle

...måste vara den fras jag använt mest i detta land. Att förstå vad Björn säger är ingenting jämfört med den hardcore irländksa dialekten som vissa har. 

Glömde nästan berätta att Michael hade gjort en lista på två A4 blad över sevärdeheter och dylikt som jag måste besöka under tiden jag är här. Anledningen till hans fina gest beror på att vi har diskuterat ämnet under luncherna några gånger. Hade dock inte förväntat mig att någon skulle göra en lista över det. Jag blev så klart glad och ville bara  krama om Michael....men det kanske hade gett lite fel signaler. Det kändes iaf som de gånger förälskade tjejer bränt en skiva med deras favoritlåtar åt en. Inte för att detta någonsin har hänt mig men ni fattar poängen. Fick ju ändå uppleva den känslan till slut.

Cheers