Varfor vi dansar!!
300 Price Checks.....
...det ar hur mycket jag har kvar innan jag gor en Falling Down. Om jag far gora mer an max 300 till kommer jag att spara ur. Jag kommer att ta pa mig svarta brallor, vit skjorta och en rod slips. Sen skall jag bara ga ut fran kontoret. Men innan det kommer jag att halla mjolken over den spanska programmerarbruden. Sen skall jag bara ga pa stan och javlas med allt och alla. Jag kommer att sparka folk som gar sakta framfor mig i arslet. Jag kommer att kasta sten pa hundjavlar som skiter overallt och jag kommer att punktera dacken pa zigenarnas husvagnar. De star en bit fran kontoret och har gjort en hel gata till sin egendom och sophog.
Lat oss be att jag bara far gora 299 price checks till.
En helg att minnas
Konferensen började med att vi blev indelade i grupper och skulle hitta på låtar till våra produkter. Vi fick så klart inspireras av existerande låtar. Smarta som vi var tog vi ?we are the world? och bytte ut några ord i texten mot produktspecifika ord. Det blev schlagerklass på det hela, och med det menar jag katastrofalt. Vi hade ingen chans mot en av grupperna som, i jämförelse med oss, lät sjukt proffsiga. Efter denna tillställning fick vi fritt schema. Vi var fria att göra det som föll oss in. En del gick och spelade fotboll i bara överkroppar i det fina vädret likt gladiatorer som tränar inför deras nästa kamp. Andra reste tillbaka till sin barndom när de hoppade i vattnet från bryggan. För en kollega gick det dock inte så bra då han stukade foten och fick senare hämtas med ambulanshelikopter. Eftersom jag aldrig åkt helikopter blev även jag frestad att stuka foten. Jag gjorde inte det utan gick istället omkring och njöt av det fina vädret och den fina atmosfären. Var i och för sig och sköt lite soft air gun med några kollegor. Tyvärr hade vi inga rörliga måltavlor som man hade velat.
Efter den fria stunden var det dags för middag och dricka. Det tog inte lång tid innan den första snapsvisan och sjungandet eskalerade till en tävling om vilket bord som sjöng den bästa av snapsvisorna. Det slutade med att vårt bord började sjunga snuskvisor. Detta påminner mig om att jag måste lära mig balladen om Theobald Thor. Efter middagen gick några och bastade. Jag anslöt mig till trubadurerna och sjöng den enda låt jag inte är helt värdelös på att sjunga; man of constant sorrow med Soggy Bottom Boys (Oh Brother Where Art Thou).
På lördagen var man ruskigt seg och bakis. Jag slocknade direkt när jag kom hem men sömnen varade i ca en timme för sen kom Putte hem och det var dags att börja kröka igen. Vi var dock inte ute så länge eftersom vår vän Shandy hade ont i foten. En skada han ådragit sig när han var ute och jagade krokodiler.
På söndagen åt jag lunch med Ali som jag inte sett på länge. Det var härligt att kramas med honom igen. Senare hälsade jag på Björn och hans familj. Han är ju pappa nu, en pappa som förlorade i senaste fotbollspelet till XBox360. Helgen avslutades med en bowlingrunda som jag vann. Hade jag vetat att vissa personer är så dåliga förlorare så kanske jag hade tonat ner på psykningarna.
Det här är en av de bästa helger jag haft på länge. Det var kanske därför det inte tog lång tid innan irritationen började smyga sig på under morgonen på måndagen. Det började med att kvinnan på Arlanda hade synpunkter på mitt pass när jag skulle checka in. Sidan med personuppgifter och passkort har börjat lossna på det. Istället för att bara påpeka det, börjar idioten dra i det så att det lossnar ännu mer tills jag blev tvungen att säga åt henne att vara försiktig. När hon fortfarande drog i det påpekade jag för henne att hon knappast fixar det genom att fortsätta dra i det. Som om inte det vore nog fick jag köa överallt på Arlanda. Värst var nog när jag skulle köpa snus. Där stog fem skäggiga män i klänningar framför mig och skulle köpa 8 kilo godis var och alla skulle betala med småpengar som de hade fyllt sina fickor med. Jobbigast var en av dessa herrar när han betalade ca 445kr cash (småpengar) och 14 kr med kort. Irritationen gjorde nu ett skutt från mitt undermedvetna till mitt medvetna. Väl på kontoret i Dublin var det kring 40 jobbmail och en massa price checks som väntade på mig. Välkommen till verkligheten.
Varför dansar vi?
Det är inte bara i Sverige vi dansar. Det är faktiskt sant. Dans förekommer i olika former i andra länder och kulturer. I Kosovo, där jag kommer från, är dans en stor del av vår kultur. Ofta förekommer den i form av (även här) en ring som bildas av människor som håller varandras händer i axelhöjd. Sedan dansar man medsols efter enkla men fördefinierade steg. Vem som har bestämt att just dessa steg skall följas vet jag inte. Ibland när stämningen nått sin högsta nivå kan det komma en eller två tjejer och dansa inne i ringen. Till skillnad från Sverige är dessa personer oftast helt nyktra. För att höja stämningen ännu en nivå, dvs. till Mount Everest-nivå brukar tjejerna inne i ringen sätta ett glas på huvudet och styla på det sättet. Glasen brukar vara till hälften fulla eller till hälften tomma (vilket av dem det är beror på vad du är för typ av person). Varje gång jag ser någon göra detta sitter jag och hoppas på att glaset skall åka ner i golvet, men det händer alltför sällan. Varför man dansar med ett glas på skallen har jag aldrig förstått, men jag har heller aldrig ifrågasatt det.
Vart vill jag då komma med det här inlägget? Jag önskar att jag själv visste. Jag antar att jag ville göra er mer medvetna om fenomenet och ifrågasätta varför ni dansar. De flesta av er kommer då att komma fram till att ni gör det av en känsla som brukar beskrivas som glädje. Det är också någonting ni bör lägga på minnet i dessa stunder så att ni inte tar dansandet på allt för stort allvar, som den här KILLEN.
Chatta med en kinesisk familj
Jag och min trollstav
Nu undrar ni säkert varför jag lagt upp en bild på en pinne. Jag klandrar er inte. För en lekman kan det lätt se ut som en vanlig pinne. Men det ni inte vet är att den här pinnen inte är just en vanlig pinne. Jag har nu under fem månaders tid gått förbi den varje dag. Och varje dag har någonting sagt mig att det är någonting speciellt med den här pinnen och att jag borde ta med mig den hem. Jag hör viskningar som säger att allting är möjligt när jag väl håller pinnen i handen. Den besitter magiska krafter. Nu är det bara en tidsfråga innan jag, med risk att se idiotisk ut, plockar upp pinnen och gör den till min egen trollstav.
Jag har nu funderat på vad jag ska göra när jag väl tagit hem trollstaven. Förutom att göra mig själv ekonomiskt oberoende och ha tillgång till allt materialistiskt, någonting som jag är säker pa att även alla andra skulle göra, finns det så mycket annat trollstaven kan användas till. Eftersom jag gillar pranks och att jävlas med sådant som stör mig finns det obegränsat med roliga saker som jag kan göra. När jag skriver jävlas menar jag givetvis inte att såra folk eller dylikt, bara jävlas med dem lite oskyldigt.
Som ni bör känna till vid det här laget, är Carola och Klüft två personer som jag stör mig på. Därför skulle jag ordna så att Carola fick spela sin största och viktigaste konsert i hennes karriär och sen göra så att hon sjunger som Ken Lee. Under hela konserten skulle hon få smaka på sin egen medicin när publiken kastar blommor med rötter och jord på henne. Jag skulle göra så att Klüft börjar tävla i sjukamp igen bara för att komma sist i varje tävling under ett års tid. Skulle hon fortfarande hyckla om att hon gör det för att det är roligt eller skulle hon lägga av?
Jag skulle göra Allan till gay för en dag och sen leka "Wanna know why you are gay?"-leken med honom, men ge honom vetskapen om att han kommer att vara hetro igen dagen efter. Jag skulle låta den spanska programmerarbruden börja med sin frukost vid hennes skrivbord som vanligt, bara för att inse att ingenting kommer ut ur müslipaketet eller mjölkdunken. Av ren nyfikenhet skulle hon såklart hålla mjölkdunken upp och ner ovanför huvudet och titta in i hålet. Då skulle mjölken komma ut. Det här skulle hålla på tills hon slutar äta frukost vid sitt skrivbord.
Eftersom kött (speciellt grillat) är det bästa jag vet stör det mig när militanta veganer försöker förstöra för oss köttätare. Därför skulle jag göra så att alla grönsaker smakar saftigt grillat kött för en obestämd period.
Jag skulle göra så att ateister knackar på hemma hos Jehovas Vittnen-medlemmar och berättar deras roligaste fyllehistorier. Varje medlem skulle få minst två besök om dagen under ett års tid.
Jag skulle vända på rollerna i stränga arabländer. Kvinnor skulle få gå i bikini och männen skulle få nöjet att se ut som ninjor i burkorna som kvinnorna så länge har burit. Sen skulle männen misshandlas av kvinnorna för att de kör bil eller åker i samma bil som, för dem, okända kvinnor.
Jag skulle klä alla uteliggare i dyra märkeskläder. Istället för att hålla i en kopp skulle de istället ha Prada och Luis Vitton väskor som förbipasserande kan lägga mynt i, och alla skulle lägga mynt i dem.
Som ni ser börjar jag sväva iväg rätt kraftigt nu. Det finns mycket roligt man skulle kunna hitta på. Lika bra jag slutar här innan jag får en massa fiender. Jag känner hur jag blir uppslukad av trollstavens kraft. Och jag har inte ens hållit den i min hand än. Det hela har dock fått mig att börja tänka större. Hur skulle jag gå till väga for att göra världen till en bättre och tryggare plats med min trollstav? Vem vet, det kanske för en gångs skull kommer ett seriost inlägg om just det.
Emma förklarar...
Idag satt jag och snackade med Emma (en polares lillsyrra) på msn. Rapp i käften (fingrarna) och kvicktänkt som hon är gav hon ett bra exempel på hur man brukar känna sig när man är bakis.
Utdrag:
Ilir säger:
allt bra fan?
Emma säger:
ja fö´fan!
Ilir säger:
fy fan vad härligt
Emma säger:
kollar på survivorman och är glad av att jag ligger i sängen och inte är på nått kallt blåsigt snöigt berg
Ilir säger:
haha
Ilir säger:
jag är alltid glad att jag inte är på nåt kallt blåsigt berg
Emma säger:
inte en ångestfylld söndag
Emma säger:
då önskar jag mig alltid bort till ett iskallt berg där jag kan ligga och invänta döden
Allan 2 - 0 Projektledare
Igår var det företagsfest för alla IBM anställda. Vi har haft det en gång förut och det var mycket lyckat. Förra gången innehöll festen dyngfylla, chefer som kommenterar de kvinnliga anställdas bröst och slagsmål. Kan inte bli härligare än så. Det lustiga är att Allan, lite klumpigt, terroriserat en projektledare på dagen just innan båda de här festerna. Första gången skulle han snacka med henne om ett projekt och kommenterade ett vykort på hennes skrivbord med "oh, is that from your fiance?". Hans försök till att vara rolig resulterade i en sån där jobbigt pinsam situation när hon svarar "no, I am going through a divorce".
Igår var det dags igen. Allan går till projektledarens skrivbord. När hon blir medveten om att han är där försöker hon ta bort sidan hon surfade på men fumlar istället några sekunder för länge med den. Tillräckligt länge så att Allan kan se att hon surfade på någon sida som handlade om svampinfektioner. Det var riktigt kul att se de pinsamt anträngda interaktionerna dem emellan på festen senare på kvällen. Allan medveten om att hon har svampinfektion. Projektledaren medveten om att Allan vet om hennes svampinfektion. Jag, en tredje part som observerar och tar "mental notes". Ibland önskar jag att jag vore Gud så att jag kunde se alla såna här saker.
The Guiness Brewery
Som bekant var Gregor på besök under förra helgen fram till mitten av veckan.Jag kan enklast sammanfatta hans vistelse med att jag skrattat ovanligt mycket. Lika mycket åt honom som med honom. Det var för mig ett nöje att se honom brottas med samma problem som jag hade under min första tid här. Helgen smygstartade egentligen redan när jag mötte upp Gregor vid tolvtiden på torsdagen. Jag hade då druckit en hel del öl eftersom vi firade Mineshs (kompis till Allan) födelsedag. Det var inte mer än rätt att även Gregor skulle få dricka en "pint" eller två.
Eftersom jag jobbade på fredagen blev det inte att vi gick ut förrän vid tiotiden. Innan det hade Gregor hunnit med att bli av med sin lagade framtand (den nedre). En gammal skada från en utekväll i Boden då han parerade ett slag med ansiktet. Nu passade han in bland irländarna riktigt bra. Jag tror vi hann med att prova tre olika ställen innan vi bestämde oss för att kasta in handduken kring fyra tiden. Det Gregor fick ta med sig var att det är mer svårraggat här än i Sverige. Av någon anledning snackade vi bara med tjejer från ställen där de har en svår accent. Bland annat fyra tyska brudar med mustasch som påminde om lite femininare versioner av Arnold Schwarzenegger när de snackade. Dessa gånger fick vi avbryta ganska tidigt eftersom vi insåg att det inte skulle leda någonstans. Språkbarriärerna var alldeles för stora.
Lördagen följde samma spår där vi förfestade med Minesh och en del kompisar till honom. En av hans polare hakade på oss eftersom Minesh och resten av gänget skulle dra hem ganska tidigt. Av någon anledning var det som att den killen ville bevisa för oss att han är bra på att ragga eftersom han stötte på alla människor som såg ut att ha ett par bröst. Kvällen slutade lite lamt eftersom vi råkade välja sämsta utestället att avsluta kvällen på. Majoriteten av folket där var baltiska killar som såg att ha ätit ryss femmor till frukost i några år. Det positiva är att vi slapp betala inträde eftersom vi charmade vakterna lite. Vet inte hur man ska tolka det riktigt, kanske är halvfeta fyrtioåriga vakter vår grej.
Det är väldigt intressant att observera hur bra Gregor är på att förvirra människor. Det beror mer på hans felsägningar än på hans psykologiska kunskaper. På söndagen bestämde vi oss för att besöka Guiness bryggeriet. Eftersom vi inte riktigt vissta var det låg fick vi fråga oss runt på stan. Gregor, som ville träna på sin engelska, tog ofta initiativet och frågade folk om instruktioner. Men istället för att fråga efter Guiness bryggeriet, insisterade han med att fråga efter Carlsberg bryggeriet. Någonting som inte finns här i Dublin. Detta möttes upp med stor förvirring och de tillfrågade började titta runt efter nåt som kan indikera på vart Carlsberg bryggeriet kan ligga. Jag fick de gångerna skjuta in ett "the guiness brewery", men först efter att ha njutit av situationen en stund. En annan fråga som möttes upp av liknande reaktioner var när Gregor försökte hitta en bankomat och frågade efter en "ETA machine". Det här kanske inte låter så roligt men jag sitter i skrivandets stund och skrattar när jag tänker på det. Jag är säker på att han kommer att bli en av de där pinsamma papporna en vacker dag.
Gregor hade planerat att åka hem på tisdagen men pga. mycket dålig planering missade han planet. Han fick istället åka hela vägen från flyplatsen och in till stan igen, bara för att hoppa av vid fel hållplats. Detta resulterade i att han fick gå några kilometer längre med två tunga väskor. När han kom tillbaka, sådär lagomt svettig och med en halv framtand, kunde jag inte annat än skratta åt honom. Det blev inte sämre när han berättade att en expedit inte hade förtått honom när han hade frågat vilka "bravrages" (beverages) de hade.
