It takes a big man to cry.

Efter en riktigt bra helg i Stockholm är det dags att komma tillbaka till verkligheten. Nästa gång ska jag vänta till måndagen med att resa tillbaka till Dublin. Det är helt enkelt inte kul att åka flyg när man är bakis, någonting som jag återkommer till strax. Men först helgen.

I fredags flög jag till Stockholm för att hälsa på lite familj och vänner. Jag kom fram ganska sent och tog taxi hem. Under taxiresan lyckades jag övertala taxichaffisen att vänta på mig när jag lämnar väskan hemma och skjutsa mig vidare in till city. För bara en en hundring...svart. Men under resans gång, medans han berättade om sitt liv, väcktes en sympati för stackaren så han fick 140 kr istället.

När jag kom fram till krogen där två kompisar väntade blev jag medveten om att jag, med endast två öl i mig, låg långt efter med drickandet. Båda såg ut som att de hade fallit i whiskeygrytan när de var små (jämför med Obelix, gott folk). Baren blev därför det första målet inne på krogen. Efter en sambuca och en öl kändes det lite bättre och minglandet kunde börja och hålla i sig i tjugo minuter. För just när jag håller på och snackar med en tjej (det är sant, jag snackade med en tjej och hon tog i min arm) ser jag att en vakt tar tag i en av polarnas arm. Det var bara att förebereda sig på att gå ut. I jakten på nya ställen att gå till, hann vi förbi McDonalds och lyckades få med oss en bricka ut. Hur det gick till kan bara Putte förklara.


Under lördagen träffade jag syster, Lasse och deras dotter Delina. Alltid lika kul att hänga med dem. Tyvärr så hade de saker att göra, men jag fick se Delinas söta leende ett tag iaf. Resten av dagen gick åt att håna mina bakfulla kompisar och berätta hur besviken jag var på dem, för det var jag.

Lördagen fortsatte med fest där ytterligare en kompis sen gammalt och två kompisar från jobbet anslöt sig till gruppen. Efter många öl på ett förhak var det dags att gå vidare. Men som det oftast blir när man är omringad av ett gott sällskap, så blir man alldeles för full. Inte för full så att man börjar gå in i väggar men lagomt för full så att det inte ska gå bra med brudarna. Det finns en gräns som man inte får passera om man vill charma upp någon tjej och jag hade passerat den för längesen.

Under söndagen blev det stressigt eftersom jag skulle hinna med flyget tillbaka till Dublin. Jag hann dock träffa Henrik och fick bevittna inspirationen till hans senaste inlägg. Mycket intressant eftersom jag ofta funderat var andra hämtar inspiration ifrån. På flyget ville jag bara sova och njuta av min bakfylla, men det fungerade inte. Killen som satt bredvid mig hade bestämt sig för att vara social och det fanns inget som stoppade honom. Varken ljudet från flygplansmotorn eller den gråtande ungen som satt på vänster sida av mittgången. Sen har vi flygvärdinnorna som verkligen kan förstöra en bra bakfylla.

"One day one of my little nephews came up to me and asked if the equator was a real line that went around the Earth, or just an imaginary one. I had to laugh. Laugh and laugh. Because I didn't know, and I thought that maybe by laughing he would forget what he had asked me."

Idag önskade jag att jag kunde göra samma sak.

Jag vet att det är många som säger att man skall låta fantasier förbli fantasier eftersom resultatet sällan är det man förväntat sig. Dessutom kan de leda till komplikationer och att någon blir sårad. Men när fantasin är så nära verkligheten känns det som att jag kommer att falla dit för frestelsen.

Med sjuk helg menar jag inte en av de där helgarna då man vaknar upp under en bro med en halvdvärg bredvid sig och inser att man har varit den som tagit emot. Det jag menar är att jag fick en jävla förkylning som tog knäcken på mig i fredags. Det började med att jag var snorig och nös var sjunde minut på morgonen. Men senare under dagen blev jag riktigt dålig och funderade på allvar om jag skulle ta taxi hem från jobbet. Så blev inte fallet, jag kämpade istället hem med pendeltåget och gick de nödvändiga sträckorna till och från stationerna.  Väl hemma var det bara att göra sig bekväm på soffan framför tv:n.

Som tur är så har jag ca 50 tv-kanaler vilket gör att underhållning inte är långt borta. Det är dock vissa program som är väldigt underliga här. Bland annat så finns det en musikkanal som under vissa tider på dygnet har en tolk som översätter låtexterna så att även döva kan hänga med i låten. Det är alltså en person som står och gestikulerar i takt med musiken. För mig känns det svårt att förstå vad döva skulle få ut av det. Speciellt när en 50 Cent låt spelades och tolken fortsatte att översätta när Fifty skröt om sina "bitches and hoes".

Sen är det alla underliga dokumentärer som ibland känns typiskt brittiskt. Ett av dem handlade om en kille i trettioårs åldern som fortfarande var oskuld och gärna ville bli av med den. Det tragiska med den här killen var att han led av extremt lågt självförtroende efter år av mobbing i hans yngre år. Han var även väldigt asocial vilket gör hela dejtingprocessen ännu svårare. Men istället för att betala en resa till Amsterdam så att killen kan besöka Red Light District eller något liknande, så skickade de honom till en ~60 årig kvinna som skulle undervisa honom i hela dejtingproceduren samt den kvinnliga anatomin. Det bizarra här är att den ~60 åriga kvinnan verkligen VISADE den kvinnliga anatomin. Även om det inte är ofta så kan man ibland vara tacksam för reklamavbrott.

Nä, det var inte de brittiska dokumentärerna eller musikvideorna som påskyndande healingprocessen. Det var istället en blandning av alvedon och säsong 6 av Scrubs. Finns det någon bättre "feel good" serie där ute så vill jag gärna bli upplyst om det.

Vi hörs, sick bastards

Nu var det ett tag sen det kom ett inlagg pa den har bloggen. Far skylla pa bristen pa tid och inspiration mixat med lathet och de hoga kraven som har stallts pa mig. Vad ar det da som har hant sedan sist? Mellan mina forsok att lura Allan att mitt andranamn ar Butch, sa har det varit mycket jobb. Har aven insett att hotellivet har sina begransningar pa hur roligt man kan ha, speciellt hotellet jag bodde pa. Kom pa mig sjalv en dag med att sitta o gora grimaser for mig sjalv. Haller jag pa att bli sjuk...eller sjukare? Nej da, igar fick jag flytta in i en lagenhet som ar valdigt frasch och som ligger i ett bra lage. Helt plotsligt blev vardagen lite roligare. Detta innebar att just DU kan komma och halsa pa nar du vill, jag bjuder pa te och skones (om det nu stavas sa).

For ovrigt sa vantar jag fortfarande pa ett samtal om ett tjejparty. Mycket spannande, far hoppas att det kommer snart. Mina planer ar att infiltrera den ljusa sidan som jag vet sa lite om. 

XOXO