It takes a big man to cry.

Jag tror att de flesta människor någon gång har sjuka tankar som kommer från ingenstans. Hälften av gångerna känns de skrämmande för att man inte har en aning om var de kommer ifrån.

Sedan jag flyttade till Stockholm och började åka tunnelbana regelbundet har jag haft en otäck bild som gång på gång dyker upp i skallen. En person kommer springande för att hinna med tunnelbanetåget och just när han börjar närma sig ingången ramlar han/hon och glider in i tåget med halva kroppen. Så klart hinner dörrarna stängas och personen ligger med halva kroppen utanför tåget. Jag skäms lite för att skriva det men denna bild är något som jag velat se just för att den är så osannolik men ändå halvrolig.

Idag fick jag äntligen se det. Jag skriver äntligen för trots att det var en otäck situation så slutade den rätt ok. En kvinna kom springandes till tåget som jag just hade klivit av. På perrongen var det en massa vatten som kvinnan inte såg och just när hon närmade sig ingången halkade hon till och ramlade in i tåget med halva kroppen. Det var tur att hon hann ta emot sig med högra sidan av hennes ansikte annars hade det kunnat gå illa. Där låg hon nu med halva kroppen inne i tåget och den andra halvan utanför. Såklart stängdes dörrarna men öppnades snabbt igen när lokföraren insåg vad som just hade hänt. Själv stog jag bara två meter ifrån och beskådade situationen som ett fån. Jag kune inte tro att det verkligen hände. Efter en kort stund ställde sig kvinnan upp ganska oskadd, dock väldigt skamsen.

Såklart gav karma igen för att jag fick uppleva denna situation och någonstans i min skalle njöt lite av den. På träningen idag gjorde jag illa axeln så illa att jag knappt kan lyfta upp armen nu. Damn you Karma!!