It takes a big man to cry.

Sommaren nådde även Irland i helgen. Det var sjukt bra väder. Tyvärr var jag tvungen att flytta ut från min lägenhet vilket innebar packa väskor och släpa dem från position A till position B. Smart som jag är anställde jag en städfirma som fick ta hand om städningen. Vet inte om det bara är jag, men varje gång jag gör affärer med människor från mellanöstern så känns det som att de blåser mig. Så var det även denna gång. Vi hade bestämt på telefon att de skulle städa hela lägenheten för ett visst pris. Men när betalningen väl skulle ske tog irakiern 200 kr extra för att han hade rengjort kylskåp, frys och soffor. Någonting som tydligen inte inkluderas i städning av hela lägenheten. Fucking prick.

Sen i lördags är jag alltså tillbaka till Bewleys, hotellet som ligger 2 minuter från kontoret. Söndagen var ett riktigt äventyr. Jag åkte in till stan tillsammans med en tjej från kontoret för att se en massa gamla skepp som hade stannat till vid hamnen. Det var tydligen inte bara vi som ville se skeppen eftersom det var fullt med folk där. Allt från tyska turister till gamla människor som gick alldeles för sakta framför oss. Det tog inte lång tid innan vi flydde alla pirater och gick ombord på ett av skeppen för att avnjuta några öl i värmen och i väntan på kollegans franska kompis som skulle ansluta till oss. Tre timmar och 5 öl senare dök hon upp och vi gick vidare till en italiensk restaurang för att äta lite mat. Originell som jag är beställde jag pizza i tron om att den skulle smaka ännu bättre än i Sverige, men icke det. Efter det jobbade vi oss vidare till en pub för att fortsätta drickandet. Tjejerna kom på den löjliga idén att gå på en gayklubb. Ett förslag som jag protesterade emot rätt kraftigt. Säkert...lycka till med att få mig till en gayklubb!

Vi kommer fram till gayklubben vid 11-tiden på kvällen och tog oss in hyffsat smidigt. Jag inser rätt fort att det är lika mycket killar som under en AIK-match. Inte ens på en nattklubb i Norrland är det fler killar. En sak som jag la märke till är att folk verkar vara mer avslappnade på gayklubbar. Tro det eller ej men jag såg folk som hånglade redan innan midnatt. På vanliga klubbar brukar folk börja hångla först efter kl 2 och efter väldigt mycket sprit. Efter en öl var jag redo att gå till något annat ställe men en av tjejerna jag var med får reda på att det är bingokväll blandat med framträdanden. De ville därför stanna kvar ett tag till och spela bingo. Säkert som att jag tänker ställa mig och spela bingo på en gayklubb en söndagkväll. Lycka till med att fåmig att göra det!

Så jag står där och tittar ut mot scenen med en bingobricka som vi delar på framför mig, samtidigt som jag försäkrar mig om att jag har en vägg och ingenting annat bakom mig, när en drag queen entrar scenen. Vi kan kalla henne/honom för Barbro. Mest för att hon/han påminde om en fröken jag hade på mellanstadiet som hette Barbro. Barbro var värden för kvällen och även den som läste upp siffrorna för bingon. Som mellansnack kallade Barbro, precis som min gamla skolfröken, alla för "cunts" och "whores". Hon frågade även om det fanns någon från Sverige i publiken. Det höll på att gå riktigt illa när tjejerna började jubla och peka på mig, men jag tycker jag löste det där fint när jag bara tittade bakåt och försökte hitta den där svensken som de jublade om. Jag lyckades alltså undvika att få uppmärksamheten riktad mot mig vilket här hade gett mig obehagligare känslor än vanligt.

När vi trodde att vi hade fått bingo gick fransyskan upp på scen för att motta sitt pris bara för att hånas av Barbro och bli kallad "retard". Tydligen var det inte bara en rad i brickan som skulle fyllas utan hela rutan. Hånandet höll på i ca 2 minuter men måste ha känts som en evighet för den stackars flickan. Det är då jag inser att drag queens måste vara de, efter Paris Hilton, mest uppmärksamhetstörstande varelserna på denna jord. Snart blev det också dags för uppträdanden som de hade annonserat om. Detta utspelade sig i form av Barbros vänner som mimade till schlagerlåtar. Efter tre av dem blev vi uttråkade och tog en rökpaus men inser snart att vi bör gå vidare till ett annat ställe där det är mindre folk. Ett förslag som hade mitt fulla stöd. Vi försökte hitta någon karaokebar men hamnade istället på en annan klubb där vi fortsatte drickandet tillsammans med olika lekar vi hittade på allteftersom.

Det här var en väldigt annorlunda men rolig dag. Definitivt ett minne som jag kommer att ta med mig härifrån.