It takes a big man to cry.

Tyvarr har min dator gatt sonder vilket innebar att jag maste skriva av mig efter jobbet pa en dator med engeskt tangentbord. Hoppas ni fattar vad jag skriver. Om inte, lar er engelska for fan!

I borjan av juni akte jag tillbaka till Sverige eftersom mitt kontrakt gick ut da och de inblandade parterna hade inte vid den tiden kommit overens om nytt kontrakt. Det var dock skont eftersom jag fick jobba fran kontoret i Sverige istallet. Veckan darpa foljdes av semester med 3 kompisar. Vara planer, som vi haft sen i vintras, om att aka till nagot stalle som erbjuder beach, alkohol men aven lite kulturella mojligheter sket sig. Denna vecka var enda veckan da alla hade mojlighet att resa vilket innebar begransat antal alternativ. Det blev alltsa Sunny beach i Bulgarien. Det enda kulturella Sunny Beach hade att erbjuda var biffiga killar pa stranden med string. Mysigt!

Forsta utekvallen i Sunny Beach kande man sig lite som en ackelgubbe men de tankarna forsvann ratt fort nar man val blev full. Nu ska jag inte ga in pa for mycket detaljer. Ni vet ju vad de brukar saga om Bulgarien; What happens in Bulgaria stays in Bulgaria. Eller var det Vegas?

En sak som ar vart att beratta lite om ar det som hande en av mina kompisarna. Han hade en av kvallarna foljt med en tjej till hennes hotellagenhet som hon delade med en kompis till henne. Vad som hande vid den tiden ar barnforbjudet. Pa morgonen kommer iallafall hennes kompis in till deras rum och snackar lite skit med dem nar hon plotsligt hukar sig och borjar skaka. Hon biter ihop kraftigt och far fram nagot ljud som utifran polarens imitation lat som ett skadat djur som desperat forsoker skramma ivag alla hot riktat mot det. Tjejen fick alltsa ett epilepsianfall. Polaren som aldrig varit med om detta fragar den andra tjejen nagot i stil med "har det har hant forut?", med viss forvirring i rosten samtidigt som han fortsatter att betrakta anfallet. Tjejen svarar med viss panik att hennes kompis hade ett anfall och uppmanar honom att springa ner och hamta hjalp. Detta registreras inte i min polares hjarna som fortfarande star och betraktar den annorlunda situation som han hamnat i. Efter, enligt honom, fyra uppmaningar dar den sista lat valdigt desperat och i ett valdigt hogt tonlage inser han att han maste springa ner och hamta hjalp. Val nere i lobbyn traffar han pa nagra andra som vi lart kanna och chattar med dem en stund innan han hamtar hjalp. Lyckligtvis hade hotellet en egen lakare som snabbt kunde komma till undsattning. Jag tvivlar dock pa att min kompis kommer att ha mer kontakt med dessa tjejer. Han gjorde kanske inte varldens basta intryck.