It takes a big man to cry.

Den har veckan har Peter och Henrik fran kontoret hemma i Sverige kommit hit for att jobba pa tva olika projekt osm vi haft mot Irland. Peter har mest suttit med sina rapporter och hjalpt Allan att testa dem. Mellan jobben har han kommit med lite dryga kommentarer angaende min resa som jag ska ta till helgen. Jag ska till Galway med Sigge. Peters sjuka hjarna fick det till att vi skulle pilla varandra i roven.

Henrik har hallt utbildning for tva olika grupper. Forsta vandan fick han lana mina indier ett tag. Jag tror inte han tyckte att de var lika mysiga som jag gor. Men det ar for att Henrik inte ar en lika tolerant manniska som jag. Han ar daremot fadern av alla bullshitters. Detta i en positiv bemarkelse.

Nar vi inte har jobbat har vi varit i stan och atit och druckit gott. Igar blev det dock nagra ol for mycket. Vi traffade tva tjejkompisar till Henrik och satt pa en pub och drack samtidigt som vi kunde nytt folk hela tiden anslot sig till gruppen. Vet inte vilka dessa nya manniskor var men de var trevliga. En av Henriks kompisars syster hade dessutom en san dar cleavege som gor det omojligt att inte titta pa den. Man kanner sig alltid lika dum nar de marker detta. Men det ar det vart.

En sak som jag borjar stora mig pa med Henrik och Peter ar att de alltid kommer och knackar pa nar man ar som mest upptagen. I sondags kom de och knackade pa dorren nar jag satt pa toa och njot av en bok samtidigt som jag gjorde en nummer tva. Resten av dagarna har de envisats med att vacka mig tidigt pa morgonen vilket innebar att jag bara fatt snooza ca 3 ganger. Jag masta hamnas pa dem innan de aker harifran pa fredag.