It takes a big man to cry.

Idag fick jag lite goda nyheter. Min gode vän Gregor, som jag bott tillsammans med i 3 år under tiden i Umeå, skall komma och hälsa på nästa vecka. Vi har hunnit uppleva mycket tillsammans jag och Gregor. Det mesta är nog för känsligt för att tas med här men det är speciellt en grej som fortfarande får mig att skratta när jag tänker på det. Det är inte bara jag som, allt för ofta, hamnar i ångestfyllda situationer.

Gregor hade insjuknat en period och var ruskigt dålig. Han hade hög feber. Hans halsmandlar hade svullnat upp och såg nu ut som pungkulorna hos gamla gubbar som man ofta ser på badhus. Situationen blev snabbt ohållbar när Gregor hade svårt att andas. Jag följde då med honom till akuten som låg ca. 300 meter från vår lägenhet. Han fick snabbt hjälp av en iransk läkare som, under tiden han undersökte Gregor, ställde en massa frågor om hans bakgrund. Han frågade även vilket förhållande vi hade till varandra. Jag fick lust att svara KK men någonting sa mig att detta inte var rätt tillfälle att skämta. När undersökningen var klar kom läkaren fram till att Gregor hade körtelfeber och skrev ut en rad olika piller. Vi fick även detaljer om hur ofta Gregor skulle ta de olika pillerna som varierade i storlek. Läkaren utelämnade dock en detalj, nämligen hur pillerna skulle tas.

Vi begav oss till apoteket för att hämta ut Gregors medicin. Under hela gångturen dit oroade sig Gregor för hur han skulle lyckas svälja det stora pillret. "Vet inte ens om jag klarar av att svälja det med en frisk hals", var en av hans kommentarer. Jag som var lika ovetande föreslog att han skulle krossa pillret och blanda det med vatten. Väl framme på apoteket fick vi ställa oss i kö som man ofta får göra där. När det väl blir vår tur och Gregor får sin medicin frågar han apotekaren om det går bra att krossa de stora pillerna och ta dem med vatten. "Nä, de trycker du upp i stjärten", svarar apotekaren med allt för högt tonläge så att alla hör. Om ni inte har sett ett ansiktsuttryck gå från skam till ångest och sen till skam igen, kan jag säga att det är bland det roligaste som finns. Efter att ha garvat ett tag kunde jag inte ta bort det fåniga flinet från mitt ansikte på resten av dagen.

Under ca två veckors tid låste Gregor in sig på toaletten och tog sin medicin tre gånger om dagen. Efter en kort tids experimenterande fick jag veta att han hade utvecklat en favoritställning.